Fredagen den 11 juni slutade skolorna, två dagar senare gav vi oss iväg mot ett länge efterlängtad resmål nämligen Island. Resan gick med bil via Norge och de norska fjordarna, i spåren efter de vikingar som för över tusen år sedan flyttade till Island. Vi färjade över Oslofjorden och efter övernattning på vandrarhemmet i Uvdal fortsatte vi över den snötäckta Hardangervidda. Under resan kunde vi glädja oss åt sjungande blåhakar och åt bergänder i ett par till övervägande delen istäckta småsjöar. Övernattning i Bergen och dagen därpå, tisdagen den 15 juni var det dags att gå ombord på m/s Norröna. Fartyget tillhör det färöiska rederiet Smyril line och trafikerar Island från Bergen i Norge och Hanstholst i Danmark via Shetlands- och Färöarna.
Nordsjön skymtar vid utloppet från Bergen
Fartyget avgick på eftermiddagen och någon timme senare nådde vi öppet vatten. En obestämd islom sågs flygande på avstånd samtidigt som de norska klipporna bleknade akterut. På soldäck, ja namnet passade eftersom vädret var utmärkt, gavs goda tillfällen till fågelskådning. De första stormfåglarna sågs efter några timmars gång från norska kusten. Efter några timmars sömn som bl a innebar att jag missade uppehållet i Lerwick på Shetlandsöarna, blev det mer skådning från soldäck. Labbar och storlabbar sågs då och då, likaså havssulor och tretåiga måsar i olika dräkter. Nära Torshavn på Färöarna upptäcktes mindre lira vid två tillfällen.
Stormfåglar följde fartyget på nära håll.
Efter tre timmars paus i Färöarnas huvudstad gick resan vidare. Efter ännu en natt med sömn återupptogs skådandet tidigt på morgonen den 17 juni. De snötäckta bergen på sydöstra Island syntes på stort avstånd, himlen var blå och havet isigt mörkblått med lätt sjögång. Blåset från en större val syntes flera gånger och två gånger kom det stora djuret upp ur vattnet, för att i en kaskad falla ner på sidan. Troligen en späckhuggare men avståndet var tyvärr för stort för att artbestämningen ska kännas säker. Vid middagstid angjorde fartyget hamnen i Seydisfjördur på nordöstra Island och det var dags att köra i land. Hela båtresan hade tagit 46 timmar.
Norra delen av Färöarna efter avgång från Torshavn.
Vårt första mål på Island var vandrarhemmet Husey vid havet norr om Egilstadir. Här mynnar två stora älvar och mellan dessa finns stora flacka marker med betande islandshästar och får. I fonden reser sig snötäckta fjäll. Fågellivet är rikt med flera häckande par smålommar, ett av dessa kunde ses från vandrarhemmets veranda. Lommarna fiskade i älvfårorna och flög sedan upp till häckningsgölarna. I älven fiskade också sälar. På hedarna sågs labbar och närmre havet fanns en stor koloni av storlabbar. Jag räknade till minst 80 fåglar, varav en flock på trettio storlabbar. På kvällen stötte vi upp en jorduggla. Under vistelsen i Husey såg vi också några stjärtänder, grågäss med ungar, fjällripor och varnade kärrsnäppor. Vi stannade två nätter i Husey och fortsatte på lördagen mot Myvatn. Efter ett par mils resa passerar resans enda jaktfalk vägen framför bilen. Den sätter sig på en kulle ett par hundra meter från oss. Mycket vacker i sin sandbeiga dräkt.
Vandrarhemmet i Husey där vi bodde de två första nätterna.
Riksväg 1 som vi följer västerut går över ett vulkaniskt ökenlandskap av gråsvart grus. Fågellivet är minst sagt sparsamt men på ett par ställen är marken torvtäkt och där hittar vi både sångsvanar som ruvar och några tiotal spetsbergsgäss. I detta sterila landskap finns det berömda vattenfallet Dettifoss. Nu kom resans enda egentliga regnväder och bilen har aldrig varit så smutsig! Riksvägen är normalt asfalterad runt hela ön men då man gör avstickare är det grusväg som gäller för det mesta, ofta med inslag av stenar i decimetertjock grovlek. Varningsskyltar med texten blindhedi varnar för backkrön med mycket dålig sikt. Håll till höger så mycket det går för från andra hållet kan det komma fyrhjulsdrivna jättebilar med grusvägsvana islänningar bakom ratten. På kvällen kommer vi till Myvatn.
Myvatn
Sjön Myvatn ligger i ett vulkaniskt område. Sjön bildades för ungefär 2000 år sedan och i området finns mängder av spår efter vulkanutbrott och heta källor. Sjön är också en av Islands mest kända fågellokaler. Förklaringen är den stora produktionen av insekter i sjöns vatten. Larverna utgör föda för våtmarksfåglar och fiskar.
Bläsand och vigg är de mest talrika men också bergand, alfågel, svarthakedopping, småskrake, sjöorre, gräsand och kricka hittade vi. En flock med 35 snatteränder imponerade, någon sådan samling har jag aldrig sett här hemma. Mest spännande för den fågelskådande turisten var förstås de svartnäbbade islommarna, vi såg den på två platser i sjön. Vi såg också islandsknipor lite här och där i sjön. Sist men inte minst njöt vi av strömänderna i Laxá, sjöns utlopp till havet. Solen sken och de vackra, orädda änderna skimrade i det forsande vattnet. Vi stannade vid Myvatn ett dygn och fortsatte sedan till Islands nästa största stad, Akureyri. Vid vandrarhemmet fanns en isländsk raritet, en gråsparvshona.
Strömänder vid Laxaa.
Laxaa som är känd för sina strömänder
Grimsey, resans absoluta höjdpunkt.
Dagen efter, måndagen den 21 juni lämnade jag bilen vid flygplatsen varefter vi tog bussen till Dalvik för vidare resa med båt till Grimsey. Ön ligger några timmars båtresa norr om Island. Polcirkeln passerar över öns norra del och där satt vi ett par timmar kring midnatt. Vädret var fantastiskt och midnattsolen lyste. Fem i tolv passerade ett tiotal spetsbergsgäss i plog med kurs mot nordväst över ishavet. Ett par meter till höger om min sittplats stupade berget lodrätt ner i Ishavet.
Stupen på öns nordvästra sida hyser enorma mängder av fågel. De två dygnen på Grimsey blev resans absoluta höjdpunkt. Högst upp där branterna och gräsmarkerna möttes satt lunnefåglarna utanför sina botunnlar, orädda och färggranna. Intill fanns stormfåglar och tordmular. Längre ner fanns täta grupper av grisslor, de flesta sillgrisslor men kanske 5-10 procent var spetsbergsgrisslor. Överallt i berget fanns tretåiga måsar, hur många som helst. Och på havsytan nedanför bergen låg mängder av alkfåglar. Några storlabbar och labbar flög förbi. Då dök lunnarna, en efter en, och kom upp då faran var över.
Öns andra sidan har betydligt mjukare former men små branter finns också här. I vattnet låg ejder och tobisgrisslor som ju inte är knutna till branterna. I de grunda vikarna hittade vi en del kärr- och skärsnäppor, roskarlar och en ensam sandlöpare. Andra vadare som sågs på ön var enkelbeckasin, strandskata, ljungpipare och störra strandpipare. Rödbenan fanns också här, vi såg den mycket ofta under hela resan.
Inne på ön fanns ett par stora kolonier av silvertärnor, vardera på minst hundra par. De varnande fåglarna var mycket aggresiva men rufsade i håret blev vi bara ett par gånger. I en sötvattensdamm trivdes hundratals tretåiga måsar som efter tvätten solbadade på flygplatsens start- och landningsbana. Tättingarna är få på hela Island, likaså här. Snösparvarna var de som visade sig mest. Deras vackra sång hördes både i bergen och inne i hamnen. Rödvingetrast, sädesärla och ängspiplärka kunde vi hitta.
Lunnefågel på Grimsey
Island sett från Grimsey
Spetsbergsgrisslor och en sillgrissla på Grimsey.
Tobisgrisslor vid Grimsey
Tretåig mås i stupet på Grimsey.
På kvällen lämnade vi Grimsey med flyg. Efter inköp av hemstickade islandströjor i Akureyri dagen därpå följde vi älven söderut någon mil. Här fanns vidsträckta våtmarksområden med häckande sångsvanar och några strömänder i älvfåran. Vi hittade också rödspovar, en art vi tidigare sett också vid Egilstadir och Myvatn. Lena hittade en jorduggla, ivrigt jagad av rödvingetrastar. Resan fortsatte sedan västerut till vandrarhemmet i Osar. Vid Ulfsstadir sydost om Varmahlid fanns minst femton kullar med spetsbergsgäss helt nära vägen.
Dagen därpå drog vi vidare mot sydväst. Elva strömänder fanns i havet norr om Hvammstang, likaså resans enda storskarv. Toppskarv hittade vi så småningom, på Färöarna.
Dagens etapp gick till Laugarvatn. I Hvalfjördur fanns en del trut, mest silltrut men också havstrut och gråtrut. Dessutom ett tiotal vittrutar i olika dräkter. Lördagen den 26 juni besökte vi Reykjavik. Den dagen gick fågelskådandet på lågvarv men gråsiska och tamduva noterades i huvudstaden.
Enkelbeckasin vid Osar
Efter ännu en natt i Laugarvatn körde vi vidare mot sydkusten via de berömda geisrarna och vattenfallet Gullfoss norr om Fludir. Områdena nordost om Selfoss består av flacka torvrika betesmarker och vallodlingar med fjäll och vulkaner i fonden. Det finns gott om älvar och småsjöar där vi hittade fler rödspovar och svarthakedoppingar. Smalnäbbad simsnäppa är talrik på Island och vi har sett den nästan dagligen, så också i det här området.
Rödspov vid Myvatn.
Skeidararsandur på södra Island
Kuststräckan mellan Myrdalsjökull och Vatnajökull är mycket säregen. Mängder av älvfåror rinner från glaciärerna mot havet genom ofruktsamma "öknar" av vulkaniska bergarter. Det fanns inte mycket fåglar men storlabbar och labbar sågs från bilen då och då. Dagens etapp gick till Hrollaugsstadir, en betydligt grönare och friskare kuststräcka än den ödsliga Skeidararsandur.
Sydväst om Höfn fanns vackra våtmarksområden. Småspovar, karaktärsart för Island, varnade lite överallt och flera smålomspar med ungar eller ägg sågs. Nära vandrarhemmet vid Vagnstadir rastade ett 50-tal sångsvanar och längre österut fanns minst två hundra grågäss, en art som vi sett ofta under resan. Andra arter i området var bläsand, stjärtand, rödspov och smalnäbbad simsnäppa.
Vi lämnar Vagnstadir och gör ett kortare uppehåll i Höfn som en resebroschyr beskrev som Islands ornitologiska centrum. Nära hamnen finns ett fint våtmarksområde med flera hundra ejdrar, ett tiotal strandskator, några roskarlar och 2 adulta vittrutar. Dagen avslutas med fem havssulor vid Faskrudsfjördur.
Småspov vid Hrollaugsstadir.
Vi var nu framme vid torsdagen den 1 juli, färjan väntade i Seydisfjördur och vid lunchtid stävade vi ut ur fjorden med kurs mot söder. Det kändes lite sorgligt, tänk att två veckor kan gå så fort. 62 fågelarter hade vi sett på Island. Vi hade sett de flesta isländska specialarterna även om sökandet efter brednäbbad simsnäppa och alkekung på Grimsey hade varit fruktlöst. Här nedan finns en lista med de fågelarter vi sett på Island.
Havssulor vid Färöarna
Lerwicks hamn på Shetlandsöarna.
En tröst var att resan också innehöll tre dagar på Färöarna. Vi kom till Torshavn på fredagsmorgonen. Framåt dagen tog vi in på vandrarhemmet i Gjogv, tjusigt och modernt. Fågelklippor finns helt nära men inte alls med samma rikedom med fåglar som på Grimsey. Klippduvor tycktes dock häcka i stupen och flera toppskarvar fiskade i viken. Dagen efter följde vi med en båt från Vestmanna ut till de vilda och imponerande kustbergen. Vi gled in i grottor och tunnlar med hundratals meter berg över våra huvuden. Här fanns också en del fågel, mest tretåig mås, stormfågel och sillgrisslor men också en sjungande gärdsmyg, några toppskarvar och tobisgrisslor.
Vi bodde två nätter på vandrarhemmet i Torshavn, också nytt och välutrustat, sedan gick resan vidare mot Bergen. Vid Shetlandsöarna fanns gott om storlabbar och labbar, likaså havssulor, lunnefåglar och sillgrisslor. Tisdagen den 6 juli var vi åter i Norge. Vi körde hemåt via Sognefjord, Nordfjord och Gudbrandsdalen och var tillbaka i Åryd den 9 juli.
Roland Ylvén
Havssulor med Färöarna i bakgrunden
Strandskata, Färöarnas nationalfågel