"Det egna laget står för något stabilt i en tillvaro som i övrigt kanske inte är särskilt stabil." (Lalander Philip, Våldet och glädjen, s 65). I klacken kan supportrarna känna trygghet, det är en plats där de hör hemma, det egna laget och klacken är något konservativt som består. När livet är tungt har de alltid klacken. I klacken känner supportrarna att de är en del av något, de känner samhörighet. "Jag har aldrig hört hemma i någon gruppindelning, men som östersupporter, eller fotbollssupporter, känns det som om jag har hittat en grupp som är likasinnad med mig." (Joacim Nilsson, East Front). I klacken är alla klädda i det egna lagets färger, ytterligare en sak som gör att supportrarna känner att de hör dit.

De som blir supportrar är ofta personer som söker gemenskap, en grupptillhörighet. Personer som inte vill känna sig ensamma och utstötta. Personer som vill tillhöra en grupp, eller helt enkelt bara tillhöra något, vara en del av något. I klacken får supportrarna nya vänner och de känner kamratskap. I samhället kan man ibland känna sig betydelselös och anonym. Genom klacken kan man känna sig betydelsefull och man får en identitet, man får veta vem man är (Våldet och glädjen, s 68). Genom klacken skapar man sig en kultur (Våldet och glädjen, s 65). Det blir som en livsstil, där man kommer i kontakt med likasinnade.

I klacken lär sig supportrarna lycka och besvikelse. De får känna glädje när laget når framgångar och sorg vid lagets motgångar (Våldet och glädjen, s 64-65). Det är både glädjen vid seger och sorgen vid förlust som driver en supporter. "Det som inte dödar härdar" (Niklas Sjösten, East Front). Glädjen som upplevs när det går bra för laget är större än sorgen som följer när det går dåligt. En vinst är underbar, en förlust ingen undergång. En seger ger supportern en känsla av tillfredsställelse (Hornby Nick, Fever Pitch). Genom att försöka hålla distans till det han sysslar med, vilket dock är svårt, kan supportern lättare tackla motgångar. Supportern tycker också det är kul att få skrika. Supporterklacken är ett ställe där man verkligen tillåts leva ut sin glädje.

Fanatiker inser sällan själva att de är det. Supportrarna är i det närmaste besatta av sitt lag, utan att de kanske ens reflekterat över det. När det går dåligt sviker denne inte sitt lag utan ser framåt. Längtan efter framtida segrar är en drivkraft. Supportern tror på sitt lag, att nästa match är en vinst, och en vinst vill man ju för allt i världen inte missa. Supporterns besatthet gör ju också att lagets framgångar och motgångar påverkar vardagen. En seger kan göra att vardagen blir lättare. Författaren och Arsenalsupportern Nick Hornby beskriver i sin bok Fever Pitch hur han hela tiden jämför sig själv och sin utveckling med lagets framgångar och motgångar. Även här framkommer det att glädjen är större än sorgen. Lyckan över en ligaseger är obeskrivlig. En ligaseger ger Nick Hornby en starkare känsla än han får av sex. Hornby talar också om sin strävan. I över två decennier längtade han efter en ligaseger och frågar sig om det skulle kunna finnas något annat en människa kan sträva efter så länge (Fever Pitch).