| 3.3 Liminalitet Supporterlivet ger folk en möjlighet att fly från samhället och alla dess krav. Klacken är en fristad där man kan glömma sina problem. Supporterlivet ger också en möjlighet för supportrarna att bearbeta problem samt känslor av maktlöshet som man kan ha i dagens samhälle. I samhället måste du behärska dig. I klacken kan du skrika och leva ut dina känslor och frustrationer. Matchen blir en befrielse från dagens krav (Våldet och glädjen, s 68). I Supporterklacken är du fri från disciplin, du tillåts uppträda utan självkontroll; supporterlivet blir en sorts utlevelse. Du kan uppleva frihet, frihet från självkontroll (Våldet och glädjen, s 66). "Klacken är det enda stället där man får vara galen." (Marcus Malmström, East Front). För att förstärka friheten från krav och självkontroll används alkohol. Alkohol symboliserar ofta frihet från arbete (Våldet och glädjen, s 67). När egna laget gör mål skriker alla. Men det är inga ramsor eller sånger som skanderas. Det är ett oorganiserat vrålande. Folk kramar varandra, även främlingar. Folk hoppar upp och ned och vissa ramlar omkull. Ett liminalt tillstånd uppstår. Liminalitet kan definieras med att inga tydliga hierarkier syns och man är fri från vardagslivets kontroll och strukturer. Nu tillåts män krama män, såväl på plan som på läktaren. Detta skulle utanför arenan lätt väcka anstöt och föra tankarna till homosexualitet. Supportrarna flyr från samhällets regler till supporterlivet där man skapat sina egna regler (Våldet och glädjen, s 67). "Fotbollen spränger gränser och skapar egna." (Andreas Nilsson, East Front).
|