Mycket inom supporterkulturen kan förknippas med krig, arméer och militären. Ta det här med klackarnas namn som ofta är relaterade till krigsarméer; Black Army (AIK), East Front (Östers IF) och Frontlinjen (Helsingborgs IF). Det är väldigt passande namn ty klackarna ser sig själva som arméer. Lojalitet är ett nyckelord. Klacken kämpar för det egna laget precis som soldater strider för sitt fosterland.

Supportrarna för också en kamp mot motståndarfansen där man hånar varandra genom nedlåtande ramsor. Likadant häcklas motståndarlagets spelare där psykning är målet. Supportrarna älskar sporten liksom de hatar sina motståndare. Man vill sätta sig i respekt och det är viktigt att vinna matchen i matchen – den mot motståndarklacken. Det här med hierarkier i supporterklackar är lite tvetydigt; i klacken accepteras alla samtidigt som det tar tid innan man kan klassas som riktigt trogen supporter. Klacken består av en kärna av de trognaste fansen där man inte med en gång tas upp. Det är också svårt för någon utanför kärnan att dra igång en ramsa – de tystas snabbt ned (By Ulrika, Dagens Nyheter 95-11-08).

Supporterklackar vill synas och höras. Man vill visa sin storhet och reviret är väldigt viktigt. Det markeras ut med flaggor och banderoller. Fanorna är ytterligare ett bevis på det krigsrelaterade inom klackarna. Engelska klackar är förebilder för svenska diton, mycket beroende på att engelsk ligafotboll sedan länge sänts i svensk TV. På senare tid har supporterklackarna inspirerats av den kultur som råder på läktarna i de sydeuropeiska länderna. Man talar om "tifo" som kommer från italienskans tifosi vilket direkt översatt betyder "fantastisk entusiasm för sport". Tifo har fått en ny betydelse och används som benämning på stämningshöjande arrangemang såsom fyrverkerier, konfetti, serpentiner och ballonger. Detta är mycket mäktigt och ger uttryck för det egna laget och klackens storhet (Jansson Mattias, http://hem.passagen.se/pekfanz/).