| 3.5 Våldet När man gör ett specialarbete om supporterkultur är det tyvärr omöjligt att undvika våldet som förekommer på och omkring idrottsevenemang. Men att tro att våldet på läktare är ett nytt fenomen är lika fel som att tro att orsaken till våldet bottnar i besvikelsen över det egna lagets resultat. Våldet förekom redan vid fotbollens begynnelse i England. Då var matcherna otroligt våldsamma. Våldet kom sedan att sprida sig från planen upp på läktaren. Matcherna handlande inte bara om fotboll. Med i bilden fanns klasskillnader, där arbetarklassen stred mot de rika, landsbygden mot storstaden. Även religion spelade in. Det bästa exemplet är Skottland och Glasgowderbyna mellan protestanterna i Rangers och katolikerna i Celtic. Förr var en övergång mellan dessa klubbar helt otänkbar. Dessa faktorer är delvis bakgrunden till dagens läktarvåld. Man ska ha klart för sig att man har att göra med den grupp av människor som är mest våldsbenägna. Våldsammast är unga ogifta män och killar i åldern 15-19. När man dessutom hamnar i en kravlös miljö som en supporterklack ökar sannolikheten för våld. Saker som grupptryck, spänning och alkohol spelar också in. En annan orsak till våldet är det utanförskap supportrarna lätt kan känna. De separeras från övriga publiken och är isolerade i vad som kan liknas vid en bur. Här råder klackens egna normer och regler. Rivaliteten, såsom derbyn, ökar den hätska stämningen och risken för våld ökar. Kulturkrockar kan också ge upphov till våld. Rolf Jönsson, projektledare för Riksidrottsförbundets projekt Supporterkultur, talar om två typer av supportrar. Den första typen är den som känner något för klubben medan den andra typen lockas med till klacken av den första, mest för gemenskapens skull. Denna typ av supportrar känner mindre samhörighet och klubben är mindre viktig. Det är dessa supportrar som lätt dras med i våldsamheter. Utvecklingen i Sverige har gått till att det blivit färre som slåss på arenorna, men våldet har blivit värre, grövre. Nya våldsverkare rekryteras utifrån och inte från klacken. De stora klackarna har så kallade "firmor" bestående av ett fåtal "superpatrioter" som slåss mot den andra klackens firma (Jönsson Rolf).
Organiserad huligansim är inte särskilt vanligt i Sverige. Men i England är detta ett stort problem. Det handlar om personer som ofta inte bryr sig om fotbollen utan bara ser en fotbollsmatch som ett tillfälle att slåss. Det är alltså våldet som driver huliganerna, de är helt besatta av det och kan inte sluta. "Fotboll och slagsmål är en sjukdom, det går bara inte att sluta." ("Danny", Chelsea Headhunters, Männen som förstör fotbollen, BBC 1999) Det handlar om organiserat våld, huliganerna planerar våldet och ibland går man inte ens på matcherna utan åker bara iväg för att slåss. Det är ibland till och med så att man tar kontakt med motståndarnas huliganer för att bestämma träff med dem för att slåss. Klubbarna och polisen sätter in styrkor för att får bort våldet från arenorna men våldet har förts ut på gatan. Våldet underhålls med droger och alkohol. Huligangrupperna består av alla typer av människor. Det kan var arbetslösa såväl som personer med hög utbildning och höga poster. "Det som förenar är viljan och förmågan att iscensätta och organisera våld." (Drew Bryan, polis, Männen som förstör fotbollen). Huliganerna skryter ofta om sina dåd. Ledarna är ofta kriminella och är förebilder som de yngre ser upp till. Dessa ledare samordnar styrkorna och försöker på alla sätt undvika polisen. Det är mycket svårt att komma åt kärnan som är mycket misstänksamma mot personer de inte känner väl. Huliganerna vill mötas med respekt och fruktan. Politik, patriotism och lojalitet är nyckelord. Huliganen strider för sitt lag. Men huligangrupper kan också gå samman mot andra huliganer. Man allieras och det förekommer oftast vid mycket grovt våld. Huliganerna har ofta band till nazismen och det finns också mycket inom huliganismen som liknar nazismen; man blir någon, får bekräftelse. Här finns en plats för de som inte känner att de passar in i samhället och inte hör hemma nånstans. Likadant har huliganerna firmor där ett fåtal drar med sig fler. Medias roll är också mycket betydelsefull. Pressen haussar upp och det bestäms i förväg att här kommer det bli våldsamt. Det förväntas bli våldsamt och då blir det också det. Huliganerna vill synas och det gör de i media. Lyckas man komma med i tidningen är man överlycklig. Det är inte ovanligt att huliganer samlar på tidningsutklipp av sig själva (Männen som förstör fotbollen, BBC 1999). Också polisens bemötande är viktigt. "Blir du behandlad som ett djur uppträder du till slut som ett djur" (Våldet och glädjen, s 66).
|