Bina hämtar nektar från blommorna och bearbetar den till honung.
RÅN BLOMMOR OCH VÄXTER TILL HONUNGProcessen startar redan på väg hem ifrån blomman genom att biet blandar nektar med saliv som innehåller enzymer vilka omvandlar nektarns sockerarter till honung. Hemma i kupan lämnar dragbiet över nektarn till husbina som gurglar och ältar den och tillsätter mer enzymer samtidigt som de minskar vattenhalten. Nektarn smetas slutligen ut i cellerna och med värme och fläktning minskas vattenhalten till ca 18 procent. Nektarn har då blivit honung men den har ännu kvar sin flytande form.
Sockerhalt i nektar varierar mellan 5-70 procent. Bina bryr sig sällan om nektar med lägre sockerhalt än 20 procent. De vanligaste sockerarterna är rörsocker (sackaros), fruktsocker (fruktos) och druvsocker (glukos). Den färdig honungen skiljer sig på flera punkter från nektarn. Vattenhalten är lägre ca 18 procent till skillnad från nektar som innehåller 60 procent vatten. Rörsockerhalten är sällan över ett par procent i honung och frukt och druvsocker förekommer i någorlunda lika mängd. Nyslungad honung är flytande medan ren oljeväxthonung kan vara tunn som vatten och bladhonung som sirap. Ljunghonung är geléartad till konsistensen. Efter en tid övergår honungen i fast form genom att sockret kristalliserar. Av svenska honungssorter är det ren honung från klockljung som längsT behåller sin flytande form. All övrig svensk honung blir mer eller mindre fast till konsistensen.
Honungens färg varierar allt eftersom den blomma den härrör ifrån. Klöverhonungen är ljust gulvit och har en mycket mild smak. Honungen från fruktträd är också ljus och mild i smaken medan maskrosens honung är smörgul med en aning skarp smak. Ljunghonung är ofta bärnstensfärgad.
Honungsskörden består ju av olika honung ifrån olika sommarblommor och det gäller att tillreda den så att den inte innehåller några stora sockerkristaller. Den ska vara len och fin i små kristaller. Ordentligt tillredd honungs ska vara som lätt bredbart smör. En väl tillredd honung får man genom att röra i den då kristallerna består av korn som i sin tur består av nålar stavar och skidor. När man rör i honungen faller nålarna isär och sprids. Redan nästa dag bildar dessa spridda nålar nya korn och då måste man röra honungen igen. Den blir nu uppbyggd av iden små korn i ställer för stora kristaller, och omkring varje liten kristall finns det lite flytande honung som består av fruktsocker vilket inte kristalliserar. På detta sätt bevarar honungen sina lena egenskaper.
ONUNGSHANTERINGHonung brukar kallas en ren oförvanskad naturprodukt. Man skördar honungen och tappar den på burk utan tillsatser och utan att ta bort någon av dess naturliga beståndsdelar, mer naturnära kan det knappast bli. För att bevara den höga kvalitet som honungen har när bina lämnar den till oss så krävs varsamhet och hög hygien i slungrummet.
Hygienen vid hantering
Avtäckning
Slungning
Torkning av honung
Silning
Skumning
Rörning
Ympning
Tappningen
Rimfrost
Vad används då honung till? Några mindre konsumentundersökningar har gjorts för att få svar på detta. Svaren blev inte helt oväntade. Den största användningen av honung var i te och som smörgåspålägg men fler och fler har funnit att honung är en utmärkt ingrediens till bakning och matlagning. Idrottare och motionärer använder honungen i sportdrycker eftersom den med sina enkla sockerarter ger ett snabbverkande energitillskott. Naturligtvis uppnår man samma effekt om man tar en sked honung direkt. Av tradition har honung använts som medicin i förkylningstider. Många minns från sin barndom kurer med varm mjölk och honung.
Några tips!
¥
När man ersätter socker med honung måste man komma ihåg att honung innehåller ca 80 procent socker och cirka 20 procent vatten. Man får inte glömma därför inte minska mängden vätska i recepten när man använder honung.
Denna sida är skapad av Charlotte Gustafsson
Senast uppdaterad 1998-06-07